Kongomötena
År 1917 började man hålla missionsmöten på Onsön strax utanför Ed. De kallas för Kongomötena och har blivit en obruten tradition som lever vidare än idag. Undantaget var år 1922 då mor Agnes var sjuk.
Det var Agnes och Johan Karlsson som inbjöd till det första Kongomötet den sista söndagen i juni år 1917. Johan var en mycket god talare och hade gått bibelskola i Örebro med bland annat John Ongman som lärare. Johan upplevde en kallelse att åka ut som missionär, men då hans far fått hembud tidigt var Johan tvungen att stanna hemma och ta hand om gården.
Mötena hölls i magasinsbyggnaden som tömts på all spannmål som burits upp till översta våningen. Därefter städades och lövades hela magasinet. Plankor kläddes med papper och fick tjäna som bänkar där de låg över bockar, och en orgel bars in för den unisona sångens skull. I köket stekte man kaka och alla gäster fick kaffe och klengås. Först efter andra världskriget tog församlingen över ansvaret för serveringen.
Det är många missionärer som utgått till fältet från Dalsland, och många av dem har också varit talare vid Kongomötena genom åren. Även talare från Norge har medverkat.
Onsön såldes
Under våren år 1952 såldes Onsön. Då övertog Smyrnaförsamlingen i Ed ansvaret för mötena och något år senare flyttades de till ett tält som restes i Ed. Då pågick mötena under en hel vecka och serveringen hölls i kyrkan medan mötena var ute i tältet.
På 1980-talet var flera Kongomöten förlagda till Pingstkyrkan i Ed. Från år 1990 hölls Kongomötena åter ute på Onsön, men idag är de tillbaka i Pingstkyrkan där de hålls under juni månad varje år. Idag är Kongomötena begränsade till två möten under en söndag.
Ovanstående sammanfattning bygger på den 75-års jubileumsskrift som Lars-Ove Petersson skrev till Kongomötena år 1992.
Det var Agnes och Johan Karlsson som inbjöd till det första Kongomötet den sista söndagen i juni år 1917. Johan var en mycket god talare och hade gått bibelskola i Örebro med bland annat John Ongman som lärare. Johan upplevde en kallelse att åka ut som missionär, men då hans far fått hembud tidigt var Johan tvungen att stanna hemma och ta hand om gården.
Mötena hölls i magasinsbyggnaden som tömts på all spannmål som burits upp till översta våningen. Därefter städades och lövades hela magasinet. Plankor kläddes med papper och fick tjäna som bänkar där de låg över bockar, och en orgel bars in för den unisona sångens skull. I köket stekte man kaka och alla gäster fick kaffe och klengås. Först efter andra världskriget tog församlingen över ansvaret för serveringen.
Det är många missionärer som utgått till fältet från Dalsland, och många av dem har också varit talare vid Kongomötena genom åren. Även talare från Norge har medverkat.
Onsön såldes
Under våren år 1952 såldes Onsön. Då övertog Smyrnaförsamlingen i Ed ansvaret för mötena och något år senare flyttades de till ett tält som restes i Ed. Då pågick mötena under en hel vecka och serveringen hölls i kyrkan medan mötena var ute i tältet.
På 1980-talet var flera Kongomöten förlagda till Pingstkyrkan i Ed. Från år 1990 hölls Kongomötena åter ute på Onsön, men idag är de tillbaka i Pingstkyrkan där de hålls under juni månad varje år. Idag är Kongomötena begränsade till två möten under en söndag.
Ovanstående sammanfattning bygger på den 75-års jubileumsskrift som Lars-Ove Petersson skrev till Kongomötena år 1992.